Alf Arvidssons kommentar
Alf Arvidsson från umeå har kommenterat märkningen via epost:
"Det har ju alltid funnits bland musiker och producenter/arrangörer om inte självcensur så i alla fall en känsla av vad som passar och inte passar i olika offentliga situationer, och radion har ju inte varit nåt undantag. Från att Sveriges Radio bildades (so Radiotjänst, 1925) hade de en ställning av att vara det officiella samhällets röst, även om bolaget formellt var fristående från staten - det hade ju monopol på utsändningar och skulle inte ta ställning i inrikespolitiska frågor. Men däremot spegla debatt och olika attityder bland medborgarna, så det fanns visst utrymme för samhällskritiska röster om det var insatt i ett sammanhang där det balanserades av programledare etc.
Så länge radion mest sände talprogram hade producenterna noggrann koll på musiken, men när melodiradion infördes 1961 och man skulle fylla hela dygnet med musik ur grammofonarkivet blev det svårare. Jag gissar att det var i det sammanhanget man började att göra anmärkningar på grammofonarkivets katalogkort.
Det här kom till allmänhetens kännedom 1966 när Cornelis Vreesvijk upptäckte att det var flera sånger på hans senaste LP (Ballader och grimascher) som aldrig spelades i radio. Tidningar skrev att radion "dödskallmärkt" hans låtar; någon dödskalle (som var en bildsymbol för gift vid den här tiden) märkte man inte med, men det fanns om jag minns rätt en grön-gul-röd-märkning (om det verkligen var färgprickar eller bara omtalades som så vet jag inte): låtar som kunde spelas okommenterat, d v s som en av många i melodiradions flöde; låtar som kunde användas med viss försiktighet, t ex inte direkt efter religiösa program eller på religiösa helgdagar, inte i barnprogram etc, eller med förklaringar/kommentarer före eller efter; och de som inte fick spelas utom i speciella program där de kunde motiveras (t ex samhällsprogram i P1).
För Cornelis var det främst låtarna där han sjöng om sprit, sex och prostitution som var olämpliga. I veckotidningen Se nr 7 1966 hade man ett reportage och där kom också fram att det rörde också populärmusik där melodin var tagen från klassiska tonsättare. Ironiskt nog hade Cornelis genombrottslåt, Brevet från kolonin, slunkit igenom - melodin är av en 1700-talstonsättare och det fanns flera skivor där man satt ny text till melodin men de hade blivit stoppade. I ett annat fall, en låt som varit med i melodifestivalen, hade kompositören/textförfattaren Ulf Peder Olrog stoppat en inspelning som han inte gillade. Så det fanns flera anledningar till att ge signaler till producenter om vilka låtar som kunde ska problem för Sveriges Radio (anmälningar till radionämnden etc). Nån gång i slutet av 60-talet övergick man till att anmärka "obs. Texten!" när det var specifikt textinnehållet som kunde vara känsligt, och dit hörde både sånger om sprit och sex och sånger med tydligt politiskt ställningstagande, och Sändh/Zetterholm gillade alla de ämnesområdena.
Så det var framför allt frågan om vad som kunde räknas som _underhållning_ och spelas utan kommentarer som stod i centrum. Och, de nya trubadurerna räknades som "underhållare", det var de scenerna de var verksamma på.
Det här är vad jag kommer på just nu och jag har inte kollat i detalj utan tagit det mesta från minnet "
|
poäng:
0
|
 |
Du måste vara inlogad för att kommentera
|
|
